Mitt Kville i fara!

Jag har bott i Kville i tre år. Det ligger fem minuter från centralen med vagnen och "på rätt sida av bron" som man säger, alltså på Hisingen, denna ljuva ö. Grannarna på min gård är fina avslappnade arbetare, vill man ha fest och bröta så gör man det, vill man slänga en gammal säng utanför fönstret så är det okej det med. Toleransen är hög i området, men inte så hög att man blir orolig.
Minuter från mitt hem låg fantastiska affärer med nötter, vattenpipstobak, indiska matingredienser, antikaffärer och begagnade kläder. Kring området vid Kvillebäcken fanns även ett jättefräsigt ödehus, stort och svart med mystisk taggtråd runt. Mellan allt det här coola fanns gamla bilvrak, vildvuxna ödetomter och hemliga småkaféer som jag aldrig vågade gå in på. Min favoritpromenad när jag är ute och strosar och filurar på nätterna är runt det området.







Nu river dom det mesta, inklusive den bästa Myrorna i stan och min vattenpipstobakshandlare! Där jag brukade ströva och mysa fläskar dom upp bostäder. Dyra köpelägenheter till

borgarbrackor. Jag vill inte ha dom som nästan-grannar! Dom tänker skevt och så kommer området att gå upp i värde och min lägenhet kanske blir dyrare. Så blir det plötsligt lite "fint" att bo i Kville. På sikt blir hela området "bättre" eftersom låginkomsttagare inte kan bo kvar, utan måste flytta längre ut från centrum.

Om några år kommer jag kanske inte kunna bo här längre. Det kallas gentrifiering och pågår överallt.