4 april 2011

"mumlar dom i byxan får dom inget ljus!"

Följespotsoperatör - säg det snabbt och folk säger Prosit! eller Vaa? För att förenkla säger jag ljustekniker men det är inte korrekt, jag har bara min lampa att hålla reda på, och inte en helt ljussättning.
Jag följer artister på scenen med mitt ljus, reglerar ljusstyrka, ljuskäglans storlek och utseende samtidigt som jag kör. Vi är två på följet på Sugar och kan sitta och snattra som små ankor om vad vi vill för skvaller på våra headset, som vi har för att kunna tajma och kommunicera.
Här är min körplats, jag har en egen liten balkong!!! Högt över tredje radens bänkrader. Det går in strax över 900 personer på Oscars, det är som ett skönt vrål sorl när alla skrattar och applåderar. Mäktigt. Jag sitter helt livsfarligt nära kanten och ibland får jag svindel av avståndet, men det ger sig alltid när jag väl börjar jobba.

Utsikten från min balkong, spotförarna sitter ruskigt nära taket. Min parhäst Emmas lampa och balkong där tvärsöver.
Oscars är byggd 1906 och är så vacker så vacker med allt guld och slitna stentrappor och änglar och prål.


Kanten av min kampa, kanten av min lill-balkong och scenen, långt där nere.

Och här är hur man överlever lördagarna när vi kör två omgångar av pjäsen. Föreställningen är tre timmar och det för oss finns det i princip inga pauser, jag sitter och spanar och lyser och byter konstant . Tänker jag på annat så blir det en miss och är det illa så blir det mörkt på den som talar på scenen. I början var det svin-svårt med nu är det lätta pannkakan.
Men så har jag kört 34 förställningar nu oxå. Mäktigt var fan ordet!

På fredag och lördag kör vi sista, sen är Sugar- I hetaste laget, slut och ska inte spelas mer och jag flyttar hem till gamla goa Götet.