jag med dödsmaskVarje lördag ringer klockan vid åtta och jag tänker what-the-f...... men så går jag ändå upp och går runt och hatar världen en stund som alltid och sen muntrar jag upp mig och tar jag vagnen till järntorget och Folkteatern.
Jag är statist i Lars Noréns Orestien, ett grekiskt stordrama baserat på myten om Atriderna.
Det är våld, hämnd, enorma vackra texter och så masker och fräsiga detaljer.
Det vi spelar är två och ett halvt tusen år gammalt och är grunden till hur en demokrati skapades. Jag blir helt stum när jag tänker på det, det är så oerhört.
Jag spelar hämndgudinna och senare domare. Vi ska ha helmasker på oss, helgjutna i silikon efter tanken på dödsmasken blir när en uråldrig människa somnat in och dess anletsdrag.
Det är rätt avancerade stateringar vi gör, vi ska krypa och kräla under plast, göra många olika ljud och toner och byta kostym och mask mitt i alltihop. Många detaljer, många stick att hålla ordning på och massor av arbetsglädje.
Teatern är delvis nybyggd och full av korridorer och mystiska återvändsgränder.
Idag kilade vi som små ivriga råttor under gradängerna hit och dit för att komma in på scenen från andra hållet. Sen är det lunchpaus och vi kilar upp upp till det andra konferensrummet för att få plats att äta matsäck och fnittra. Efter vår scen när vi blir utjagade ur templet ska vi göra ett snabbyte några av oss och lyckas gå fel på vägen till mask-avdelningen.
Sådär håller det på men man är ändå sjukt lycklig för hela Folkteatern andas lugn och kreativ glad förvirring och man blir sedd och ompysslad av alla, även om man bara är statist.
Sen ska jag gå hem och hittar inte ut till Foajén där jag ställde mina regnkläder, utan går fel och hittar bara ännu en mystisk återvändsgränd igen. "Ditt liv och ditt uppdrag slutar här...."
Den 13 mars är det premiär, Orestien in your face!
perukstrumpa måste man ha under maskenPerukstrumpan är inget annat än en vit stay-up med extrabred resår, sitter som en smäck både på bröllopp och gudinnor!
